Fru Svanberg

Nu är vardagen tillbaka.
Det känns lite trist och även läskigt, jag kan erkänna att jag varit rädd för Devin i helgen. Jag har ju min fobi som jag kämpar mot, och denna helgen har varit extremt jobbig. Det gjorde inte saken bättre att jag inte alls mådde bra igårkväll, trodde verkligen jag åkt på det jag med. Men natten har varit lugn, så hoppas att jag slipper mer, PEPPAR PEPPAR!!

Har jag inte haft Martin hemma vet jag inte vad jag hade gjort, han har tagit hand om Devin då han ****** osv.
Men detta fick mig att inse att nu MÅSTE jag bli kvitt denna fobin, hur i hela fridens namn skulle det gått om detta inträffade mitt i veckan?! Kanske t.o.m. när Martin ligger borta?! Jag har knappt tordas ta i lillskrutten, än mindre mata honom. Jag hatar mig själv för att jag är på detta viset, när ens lilla fis är sjuk vill man ju inget hellre än att trösta honom och finnas där bara. Själv har jag velat sticka så långt som möjligt hemifrån, känns inte riktigt rätt =(

Jag MÅSTE få hjälp med detta innan nästa omgång.