Fru Svanberg

Idag blir Devin 8 månader.
Klockan 16.14 i eftermiddag var det alltså exakt 8mån sedan jag fick upp honom på bröstet. Lillfisen min!
Alla säger jämt: "Ujujuj vad tiden går fort" och just p.g.a. att alla säger så hela tiden tar man det inte på riktigt allvar. Men faktum är att tiden går faktiskt alldeles för fort..
   Igår såg jag en liten nyfödd på tv, vill ha en sån liten igen. Eller såhär är det: Jag vill ha tillbaka Devin då han var nyfödd, men bara för en dag eller två. För hur det än är, är det väldigt skönt att kunna sätta ner honom och ge honom lite saker att leka med så roar han sig själv ett tag. Man glömmer lätt hur jobbigt det kunde vara att ha en miniliten bebis, men i ärlighetens namn tyckte jag inte att det var särskillt jobbigt. Det var väl de 2 första veckorna som var lite jobbiga, eftervärkar, avslag, dåligt med sömn med mer. Men efter det ar det mesta gått som en dans faktiskt. Hittills har det mest varit ett nöje att vara mamma. (Med undantag för denna helgen)

Man har så himla bråttom hela tiden, jämt blickar man framåt; Ska han inte krypa snart? Ska han inte säga Mamma snart? Ska han inte gå snart? Ska han inte..
  Jag vill lära mig att stanna upp och njuta av NUET!
Han är ju faktiskt världens underbaraste lilla barn NU! Har varit ända sen han kom till världen och kommer alltid att vara, varför tar man inte vara på detta nu, nej istället väntar man hela tiden på nästa steg! Jisses..