Vägrar


Ikväll kände jag nervositeten komma krypandes. Och visst, jag var riktigt nervig till och från, men jag bestämde mig för att inte gräva nå djupare i det, inte sitta och älta som jag normalt gör. Då har jag förmodligen bara suttit och skakat nu och inte kunnat göra mycket. Så nu sitter jag här, förvisso med en del nervositet/ångest kvar, men ändå relativt lugn.

Pratade lite med Martin förut, han var påväg hem till världshuset, vi pratade då om mitt lilla problem m.m. Han har lite svårt att förstå hur min hjärna fungerar, han kan inte för sitt liv förstå hur man kan vara rädd för att bli sjuk. Det finns inte i hans värld nämligen. Han har accepterat att så är fallet, men han kan inte förstå! Detta gör att jag känner mig väldigt knäpp här hemma, trots att jag VET att jag inte är det, det är min hjärna som kopplar på katastrofläge helt enkelt. Men som sagt, trots att jag vet att jag inte är knäpp så känner jag mig rätt knäpp och idiotförklarad ibland. 
   Ja sa det till honom, och uttryckte en önskan om att han skulle förstå så han kunde stötta mig mer nu när jag faktiskt verkligen kämpar med att bli bättre, då sa han något som gjorde mig så glad. Det var verkligen inget särskillt, ni skulle säkert inte ens reagera, men jag tyckte det var fint. (Han är väl inte världsbäst på att uttrycka kärlek/känslor i ord min Martin, så man får ta vara på det lilla) Tänker dock inte skriva vad (Haha, retsticka) men jag blev en hel del lugnare och gladare. Nu kan jag förhoppningsvis somna utan en sten som tynger mig.

Älskar min Martin så mycket!

Jag försöker intala mig själv att, att vara borta från varandra några dagar såhär bara är bra för förhållandet. Det var ju olyckligt att det skulle bli just när jag har det rätt jobbigt, men å andra sidan, kanske det är bra också. Jag menar, nu MÅSTE jag ju verkligen ta itu med saker och ting.
  Jaja, rota inte nå mer i de där nu, som Martin skulle ha sagt!

Avslutar med en par som Sanna har tagit, från dagen som varit.
Olle och Devin på Öppna Förskolan


Vägning och mätning av småtrollen våra (Som inte är så små förresten =)



Kommentarer
Postat av: Mia

Jag skrev det hos Sanna, och skriver det igen.

Dom är verkligen söta! Och ser verkligen ut att ha skoj tillsammans så små dom är. :-D

2009-02-25 @ 10:48:59
URL: http://woodland.blogg.se/
Postat av: Sara

Vilka gokillar =)

2009-02-25 @ 15:00:38
Postat av: SUSANNE zetterberg sandström

vilka goklimpar!mmm

2009-02-25 @ 20:54:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0