Fru Svanberg

Ja en får börja med att tacka för alla kommentarer!

Nu är min skrutt en hel vecka gammal, kan ni tänka er? =)

Jag tänkte börja med en kort genomgång av förlossningen. Eller kort o kort, vi får se vart det slutar, jag har en förmåga att skriva ganska långt.

Det började iallafall där vid 00.15 tiden med att vattnet gick (Natten till Tisdag alltså) Jag låg i sängen och hade inte riktigt somnat då det gjorde ont som katten i magen samtidigt som jag kände ett "plopp" inne i kroppen. Hhm tänkte jag, undra vad det var, men jag låg kvar ett tag i sängen. Insåg tillslut att jag nog måste kissa en gång till innan jag lägger mig och då jag har kommit ca. 10 steg börjar det rinna vatten utmed mina ben. Det var en rätt äcklig känsla, som att kissa på sig men inte kunna knipa av liksom. Obehagligt värre =) Jag sa till Martin: -Älskling... Vattnet går nu.
-Jasså? Vad ska vi göra dådå?

Haha.. Aja.. Jag tog mig ner till toaletten, lämnade ett fint blött spår efter mig!
Medans jag satt där började jag få ont i magen, inte som värkar, utan mer som konstant mensvärk. Sen ringde jag förlossningen och pratade med dem, dem ville att jag skulle komma in på en koll. Sagt och gjort for vi in dit, men det vet ni ju redan. Så nu ska jag fortsätta EFTER att vi for in andra gången.:

Bilresan in var fruktansvärd, fy fan för å sitta i en bil då man har värkar. Även att vi var tvungen att stanna först hos Martins föräldrar för att lämna nycklar till huset (Så de kunde hämta Rocky), sen åkte vi en bit tills Martin kom på att han glömt att lägga ut nå nycklar till chefen sin. Så det var bara att vända. Efter det blev nästa stopp i Matfors där vi lämpade av Rambo hos min mamma.

Inne på förlossningen: Vi fick gå in i ett intagningsrum, där satte dem CTG som ag fick ligga med i ca 40 min tror jag. FRUKTANSVÄRDA 40min, jag ville ju kliva upp och stå ibland under värkarna, men serrni det gick ju inte med den förbaskade CTG:n på magen. Hursomhelst tog dem av den efter en stund, även att dem "böjde fram" livmodertappen, som var lite väl bakåtlutad i deras tycke. DET gjorde ont. Sen fick jag äntligen duscha, en sån befrielse, värkarna gjorde fortfarande ont som fasen men dem blev mer uthärdliga. Jag satt nog där i en timme eller mer, har lite svårt med tidsuppfattningen. Men efter duschen fick vi gå in i förlossningsrummet (nr. 4 för den som undrar, hehe) Där sattes ännu en CTG. Dem satte även en skalpelektrod på bebisen. Nu är klockan runt 9-9.45

Jag minns inte så mycket, för jag var helt borta mellan alla värkar. Dels p.g.a att jag inte hade ätit någonting (FÖD ALDRIG BARN PÅ TOM MAGE)  Dels för att jag inte sovit någonting och dels för att smärtan var så fruktansvärd.
Men vid 11 tiden började jag använda lustgasen, men jisses så besviken jag blev, tyckte inte alls att den fungerade så bra som dem flesta tycker att den gör) Den enda jag märkte var att läpparna domnade. 1 eller högst 2 ggr blev jag lite förvirrad och fnittrig, men det var i samband med att dem höjde lustgasen. Men tillslut stog den på max och jag tyckte fortfarande inte att den hjälpte mot smärtan, den tog liksom inte udden av värkarna som den så stort skall göra. Så jag bad om EDA. Även den var en stor besvikelse, först och främst stack doktorn fel flera gånger, jag har 5-6 märken bak på ryggen som vittnar om detta. Jag hörde mitt i min dimma att han sa: Men.. här är ju bara ben.
Jaja, tillslut blev den satt, men hjälpte den? NOPP!! Värkarna gjorde precis lika ont som tidigare, dem tröstade mig med att det kunde ta upp till 20 min innan den nådde full effekt. 20min gick, och ännu INGEN effekt. Dem höjde edan till max, men fortfarande hände inget, eller jo det gjorde det, mitt högra lår domnade. Men det märkte jag inte förrän efter förlossningen var klar. Dem ringer narkosläkaren igen men då hade han inte tid att komma. Vilket var lika bra för då dem kände efter var jag öppen 9cm.

kl. 14.10 har de noterat i journalen att jag börjar känna tryckkänsla neråt, jag stod då på knä i sängen och JISSES vad det var jobbigt, efter ett tag säckade jag liksom ihop i varje värk så då fick jag lägga mig ner i gynställning, nu plockades även benstöden fram och handtag fälldes upp. NU kom även det värsta med hela förlossningen, att ha krystvärkar men att inte få krysta i dem. Det är det svåraste jag någonsin gjort, varenda muskel i kroppen kämpar och trycker neråt, och det är näst intill omöjligt att kontrollera sig och slappna av. Men jag gjorde det, med hälp av Martin och en stackars barnmorska som jag slet tag i och tvingade att stanna och flåsa med mig =) Jag var totalt livrädd för krystvärkarna, dem var så kraftfulla och jag tyckte inte alls om att känna noll kontroll över min kropp. Men tillslut kom barnmorskan in och kände på mig och sa att nu fick jag följa med min kropp och börja krysta. Då var klockan 15.40. Klockan 16.14 är vår lilla Devin född. Vilken underbar känsla det var då han ploppade ut, han kom med en sån väldans fart så barnmorskan höll inte på att hinna ta emot honom. Navelsträngen var dock lite väl kort, så dem blev tvungen att klippa den innan han kom upp på min mage, men innan dem la upp honom såg Martin en snopp och tänka sig vad glad han blev, haha. Han utbrast: Men det ÄR ju en pojke, och tårarna sprutade på honom. Jag själv låg mest och tyckte att det var jävligt skönt att det var över. 
   6 min efter Devin är född kom ännu en krystvärk och i den kom moderkakan ut. Känder i princip ingenting, det var bara skönt då den kom ut. Tittade även på den, såg inte alls äcklig ut, Marin däremot tyckte den var äcklig =)

Martin har sagt under hela graviditeten att han absolut inte skulle TITTA då bebisen kom ut, han skulle hålla sig uppe vid mitt huvud. Men dröm om min förvåning då jag ser hans klotögon där ere tillsammans med barnmorskorna, haha. Han hade blivit så nyfiken då han såg skalpelektroder åka fram och tillbaka så han blev tvungen att titta. Sen tittade han även precis då Devin kom ut, han sa att först kom ett hav av fostervatten sen flög han ut med en väldans fart. Han tyckte att det var jättefachinerande och inte alls äckligt. Det var inte alls blodigt som han hade föreställt sig.

---

Det var min förlossning det.. och det ska jag säga er; Fikat efteråt var det godaste fikat jag någonsin har ätit!



Såhär kan man se ut alldeles efter att man krystat ur sig en onge:
 Haha.. Lite smått förvirrad =)
 Även Martin var sliten efteråt!