Domen lyder:
Inflammerad gallblåsa.
Jag mår för tillfälligt pyton, så det blir inget långt inlägg. Gallan fortsätter att jävlas. Fick komma till farbror doktorn idag som klämde, kände, bankade och "slog" på mig, och efter detta yttrade han: Diagnosen känns ganska självklar: Inflammerad gallblåsa.
Alltså, ett ganska allvarligt tillstånd som kräver försiktighet med vad jag stoppar i mig. För om den skulle spricka (vilket det faktiskt finns en risk för) så blir jag väääldans sjuk. Jag skall äta ipren nu 2-3 ggr dagligen, tydligen så var det okej trots att jag ammade, mer fördelar för mig än vad det är nackdelar för Devin liksom. Plus att vi läste i fass att det krävs att jag överdoserar ipren för att det skall vara någon fara för honom. Han skickade även en remiss till sjukhuset så jag ska få ett ultraljud och så småningom en operation. Jag är livrädd att operera mig, men som jag mår just nu så gör jag faktiskt vad som helst.
Jag fick även Nitroglycerin som jag skall lägga under tungan när/om jag får ett till anfall.
Ikväll har mamma, Ulf och Linnea varit här, vi har grillat, planterat blommor och haft trevligt. Vi satt ute på altanen nu och hade infravärmen på, riktigt mysigt! Dock fick jag väldans ont åt gallan på slutet så jag var inte särskillt social. Smärtan kommer och går nu hela dagarna, men en äckelkänsla och svagt ömmande befinner sig där hela tiden. Mår även illa i stort sett hela tiden. Detta är tydligen p.g.a den inflammerade blåsan.
Jag vill inte må såhär. Jag är rädd att något ska hända och jag måste akutopereras (vilket det faktiskt finns en risk för) Jag som är ganska nervklen i vanliga fall mår ju definitivt inte bättre nu. Känner mig grinfärdig mest hela tiden! Men det är nog mest för att jag mår så dåligt som jag ju gör, inte för att jag går runt och oroar mig.
Jaja, nu ska jag läsa lite om mitt tillstånd, sen ska jag försöka sova. Tror dock att det blir svårt =(
Hoppas du kryar på dig.. Å försök undvika extra kryddad mat samt hård smällt mat typ paprika de hjälpte iaf för mig när ja hade samma problem, dock va jag dum nog att tacka nej till operation, vilket ja ångrar idag. Nu är de iof länge sen ja haft besvär, peppar peppar. Men alla ja känner som opererat sig mår 1000000 ggr bättre idag efter op, de kommer säkert gå jätte bra för dig oxå. Du har ju fött barn:) Å de säger dem som vet att de är mkt "värre".. Ta hand om dig å lycka till. Kram
Nää stackars dig :/
Aldrig kul å operera sig, men tänk på det positiva - du slipper allt det onda sen !
Krya på dig å hoppas det blir bättre innan du fått tid till UL, så du slipper ha ont hela tiden !
Du gör d bra som tar hand om lillbäbisen samtidigt som du har så ont !
Hoppas din op. går bra, så du slipper göra en öppen. Var redo på att på pyton efter att du ligger på uppvaknadet och i salen. Jag mådde inte bra förren 2 dagar efteråt, dvs äta och dricka liiite. Kunde gå riktigt efter en vecka kanske. Men de fick göra en öppen op. på mig. Så jag har inte känsel på en handflata storlek fläck nedanför ärret.
Det värsta var nog när man skulle dra ur slangen efter en vecka eller så. Man ligger lixom där och väntar och känner hur det bränner och kittlar till i magen. Otroligt obehagligt.
Men allt är så värt det för att kunna äta vad som helst och slippa ha den obeskrivliga smärtan man har när man har gallstensproblem.
Jag Ellenor, är nog den räddaste av alla när det gäller sövning, operationer och dyl.Men efter mitt missfall i februari när jag vart sövd och opererad VET jag att det inte är något att vara rädd för.Men INNAN, dom fick fasiken spänna fast mig i sängen för jag skakade så hela sängen gungade, var LIVRÄDD, men dom är ju så otroligt gulliga så nästa gång jag får operationstid tänker jag ta den.MEN, du kommer att känna dig rädd innan du själv fått vara med en gång, inte lyssnade jag på goda råd inte om hur bra allt skulle gå.Men som sagt, bättre att du får det gjort och att du mår bra sedan!!
Män gud! Stackare!
Jag tror dock det kommer gå galant med operationen.
KRAM!
