Fru Svanberg

Imorse blev besvären för överjävliga, hade inte sovit mycket under natten. Har mått skitilla och haft väldigt ont. Så vi styrde kosan till akuten, var där strax före 9 och kom därifrån vid 16-tiden. Är det inte härligt med väntetider??

Men jag ska å andra sidan vara glad att jag kom därifrån idag överhuvudtaget. Dem ville nämligen behålla mig där i en dag eller två, mina levervärden var riktigt ordentligt förhöjda (värden som inte hade något med gallan att göra, annars kan ju levervärdena ändras p.g.a gallbesvär, men tydligen var detta nå andra värden..), och så fick det absolut inte vara enligt en kirurg. Dock sa en läkare från medicinavd. att det kunde vara p.g.a att jag nyligt varit gravid, och en graviditet kunde visst göra så. Ja.. vad vet jag?!
    Hade även äggvita i urinen som för övrigt var alldeles brun.

Hur som haver:
Jag skulle få komma in på akut ultraljud, men det var tydligen många fler mer akuta fall än mig före, så dem ansåg att jag fick åka hem istället eftersom vi ju har en 6-veckors bebis. Det kan jag lova er att spendera en hel dag i ett litet rum på akuten med en bebis är ej att rekommendera.

Men imorgon klockan 12.00 skall vi infinna oss på röntgen, där skall dem göra ett ultraljud för att fastställa vad som är fel. Om det visar sig vara "endast" gallsten utan inflammation så kommer dem att skicka hem mig igen, givetvis med ett recept på smärtstillande. Detta p.g.a att dem helst vill undvika att operera mig då Devin är så liten.
   Men om gallblåsan däremot är inflammerad, vilket allting hittills pekar på, så blir det akut operation förmodligen redan imorgon. Devin kommer då att läggas in på barnavdelningen som vårdbarn, och förhoppningsvis får Martin ligga kvar där med honom.
    Om det ändå skulle visa sig att det inte var något av ovanstående så skulle dem behöva fundera lite. Det är det svaret jag fått =)

Jag är nu väldigt nervös över flera saker.
    Jag har aldrig blivit opererad och är därför lite rädd för själva ingreppet och allt sånt.
Jag har hittills i mitt liv varit väldigt frisk, trots att jag är hypokondriker av den värre sorten måste jag erkänna att jag faktiskt varit frisk. Och det faktum att jag nu är rätt sjuk skrämmer mig. Alla prover stämplas helst plötsligt med "akut" och man talar i samma termer, alltså, "akut operation" eller "akut ultraljud" Detta skrämmer mig.
    Jag är som bekant totalt livrädd för att kräkas. Har utan resultat gått hos en psykolog för detta, och då det föreligger en risk att man mår dåligt och kräks efter operationen är jag väldigt nervös över detta.
    Men utöver dessa saker är jag nervös över att Devin ska bli inskriven på barnavdelningen. Tänk om Martin inte får plats och han måste sova där alldeles själv?! Jag begriper ju att det självklart är kompetent personal där som klarar av att ta hand om en bebis, men det känns inte alls bra att någon annan ska ta hand om VÅR bebis. (Alltså någon annan som man inte känner, hade det varit nån i ens familj har det ju kännts mycket bättre) Det är ju vi som känner honom, känner till hans olika sätt att förmedla vad han vill. Och en stund på mornarna brukar han ha lite gaser och svårt att bajsa. Då vill han gärna ligga mellan oss i sängen och krysta, annars blir han väldigt ledsen och orolig. Sånt vet inte dem om.. och kan heller inte ta någon hänsyn till då dem inte gärna kan bädda ner sig i en säng med honom. 
 Nu försöker jag intala mig själv dock att Martin självklart kommer få plats där, doktorn nere på akuten sa att barnen brukar ju få ha sina föräldrar där, men hon kunde inte lämna några garantier. 
 
Devin kommer ju måsta matas med ersättning, eller så kanske man kan köpa mjölk från BB, jag vet inte riktigt hur det funkar. Vill ju hellre att han skall matas med bröstmjölk då det är vad han är van vid och han mår ju uppenbarligen väldigt bra på det. Jag kommer måsta punpa ur mna bröst och sedan slänga mjölken, för att hålla ammningen igång alltså. Jag skulle bli väldigt ledsen om jag tappar mjölken, jag trivs så himla bra med att amma, har inte längre ont i bröstvårtorna och jag har slutat med mellanlägget (gummitutan på vårtan, hihi) tycker det är e enorm frihet att ha maten i brösten, jag kan åka vart jag vill, för jag har alltid med mig maten och behöver bara dra fram tissen och mata honom så är han nöjd. Jaja.. DET ska jag ju inte fundera på nu!

Nu ska jag gå och pumpa ur lite mjölk och frysa in så det finns om man behöver.
Hoppas att det går bra imorgon, jag hör av mig när jag kan/orkar.